Tänkte berätta om något som jag stöter på varje dag. Och det har nog hängt med mig de senaste fyra, fem år,  om inte längre.. Det är mina tvångstankar. De är inte allvarliga för mig! Visst, de kan göra så att man vänder mitt på gatan och man måste göra om samma sak igen. Lite komiskt kanske..?

- Blåser i glas. // Varje gång jag tar ett glas ur ett skåp måste jag blåsa i det. Anledningen är: att det kan vara damm i glaset som kan få en att sluta andas. Luftstrupen liksom "torkar" igen.. Det har faktiskt gått så långt att när jag besökt caféer så har jag bett att få glaset först innan personalen häller något i det. Endast för att blåsa i det innan.

- Ojämnt antal. // Det kan vara att ena benet nuddar något medans det andra benet inte gör det. Då finns det två alternativ på händelser. Antingen så börjar de "bråka" med varandra eller så kommer det ena benet bli sjukt. Likadant är när någon klappar på ena armen. Då vill jag helst att den andra armen ska få samma klapp. Den måste vara lika lös/hård och det måste vara jämt antal. Den ena får inte ha två klappar medans den andra bara en. Då kan det hända likadant som med benen. (självklart bara i huvudet på mig alltså) Det måste även vara jämnt antal godisbitar när man köper i lösvikt.

- Vägstolpar. // Ni vet dessa vita längst vägen som har reflexer? Dessa måste ha en "partner". Så det kan lätt bli lite katastrof om det kommer en väg på ena sidan och på andra sidan står det en pinne helt ensam. Då måste jag fort hitta en partner till denna. Och den måste stå på den sidan som det fattades en på.

- Elstolpar. // Det där repet måste jag följa. På ett visst sätt jag inte kan förklara.

- Strumpor. // Det med strumporna har jag slutat en aning med nu när jag knappt äger egna. Alla har gått sönder så jag snor min sambos. Men mer förr kunde jag få dåligt samvete när jag inte hade på mig ett par strumpor. Att jag prioterade andra före ett par andra.


Det va nog det jag kom på för tillfället. Får skriva om det kommer upp något nytt.. Men hoppas att ni skrattar lika mycket åt det som jag gör! :) Det som är lite roligt är att när jag satt i bilen och lyssnade på radion så var det en programledare som hade samma problem som jag med benen. Äntligen är man inte ensam.



Har ni några små tvångstankar?

Höll på att trilla av stolen igår när jag kom på, på riktigt, att jag snart har bott här nere i Skåne i ett helt jäkla år! Den delen av Sverige jag minst troligen skulle flytta till. Bland de människor som pratar så fruktansvärt hemskt och som man absolut inte kan förstå. GRÄV BORT SKÅNE och skänk det till Danmark. Se där vad fel man kan ha!

Men fortfarande så upptäcker jag nya saker här i denna lilla håla jag numer lever mitt liv i. En håla som inte är större än själva Vetlanda, som inte ens har ett city direkt. Holy! Länge har jag längtat efter Fyrkanten hemma i rondellen. Mm.. En god hamburgetallrik! Oj. Jag har kört förbi ett sånt gatukök nästan varje dag sen jag kom hit utan att veta. Jisses. (Men ändå smakade det inte lika bra som hemma. C hävdar att jag har för höga förväntningar) Jag åt inte kebabtallrik på ett år, för här hade dom väl sån där äcklig, bred kebab. Wups! Samma kebab här som hemma.. Om inte ens bättre.

I förgår på Media Markt fick jag syn på en karta. Jaha, det är här Staffanstorp ligger! Lät som min syster men hoppas verkligen inte att det är så illa. ( Hon trodde att Afghanistan är en stad och att Alaska är ett hav)

Jag hittar i Malmö, till Nova Lund, Burlöv Center, Center Syd, Lund och till Ikea. Behövs det mer? Känner mig dock väldigt borta när folk runtom pratar om andra små hålor runt denna håla. Dock vägrar jag ens försöka hitta i Lund. Har inte varit inne där någon gång och gått i stan. Skräcken för Lund är för stor! Studenter och cyklar. Brr.. Ännu värre är alla enkelriktade gator. Ett bevis på det är när jag skulle hämta upp Josefine på centralen där. Men det behöver vi inte tala om tycker jag :)

Är stolt över mig själv som vågade flytta trettio mil ifrån familj och vänner. Från staden jag lovade mig själv att stanna i resten av mitt liv. Nu kan jag lätt föreställa mig att leva i Skåne i stället i resten av mitt liv. Landskapet är fanatiskt, börjar lära känna fler och fler. Husen här är underbara! Någon gång vill jag också ha mitt egna lilla hus i skånsk stil. Inte vill jag flytta in till Malmö inte. Utan håller mig helst ute på landet.

 Men en sak kan jag lova. Prata skånska ska jag aldrig göra!

Småland som hamnade i Skåne. Lite väl kort kanske! :)

Lämnade min familj och vänner hemma i Vetlanda i februari 09. Där har jag bott under alla år. Gick medieprogrammet på Njudungsgymnasiet i tre år tillsammans med en underbar klass, de roligaste åren! Träffande Elin, Mickis, Alexandra, Josefine och Malin. Alliansen kan väl kalla det på något sätt. Träffade även Ida, min ovän som snabbt blev min bästa vän. Vi hade våra galenskaper, fester och skvaller. Har aldrig haft så kul som när jag träffade henne. Hon kommer alltid ha en bit av mig. Samtidigt jobbade jag i klädbutiken HemÅvila och fortsatte där efter studenten tills min syster tog över där och började på Ekenäs Mekaniska. De flesta trodde jag skulle vara kvar i två veckor och sen ge upp. Inte en chans! Blev kvar där i två år. Där lärde jag känna Malin och Elin. Även Nutte. Ooh där va skvaller och skratt hela dagarna. Galenskap helt enkelt. En kväll på jobbet va tråkig och Nutte gav mig ett nummer. Det skulle jag tydligen skicka ett meddelande till. Killen hette Christoffer och det ända jag visst var att han jobbade som mcmekaniker, stuntade och bodde i skåne. Vi hade hälsat på varandra en gång på hotellet, mer visste jag inte. Nutte övertalade mig och jag skrev. Ett eller två arga svar tillbaka och tänkte inte mer på det. På söndagen fick jag ett meddelande. Av killen som vi kallade skåne. Smsen fortsatte och jag flyttade in i min etta på brända tomten i stan. Efter en månad kom Christoffer och Jimmie till Vetlanda över helgen. Nervös var jag och planer som att fly från ballkongen hos Nutte snurrade. Men kvällen blev bra och resten av helgen. Två veckor senare åkte jag ner till skåne och så fortsatte det. Ekenäs Mekaniska var tvungna att varsla och eftersom jag va bland de senaste anställda fick jag gå. Sa upp lägenheten och flyttade ner till Christoffer i Staffanstorp.
I mars fick jag jobb som cafépersonal på Tirups Örtagård. (en av europas största örtagårdar) Fart och fläckt hela sommaren, men nu när hösten kom så dog det mesta ut. Så hämtade ut min sista lön och sa hej då. Flyttade i slutet av sommaren till en tvåa tillsammans med pojkvännen. Fick hem Bosse, en lejonkanin, som inflyttningspresent av Maggan, Andrea och Johan. Han har fått mycket kärlek och värme hemma hos oss. Nu känns behovet av en hund långt borta. Han är vår hund. Hemma i Vetlanda hittade vi Anita. En liten pälsboll som vi blev kära i. Så hon fick följa med hem. Hon ligger helst på axeln och slickar en i ansiktet. Om några månader väntas det kaninbebisar. Hon måste bara växa till sig först.

Så här ser mitt liv ut just nu. Och jag bara njuter. Förrutom det så består det mest av att söka jobb och vardagssysslor hemma. Kanske inte det roligaste men när man har världens underbaraste pojkvän och ett jäkla bra gäng med kompisar så blir det mesta hur bra som helst!



YOOSCHI