Har kommit hem efter första riktiga dagen på jobbet. Tycker att det har gått galant och kan inte klaga på mycket. Tiden har bara runnit iväg. Plockade upp nya smycken, gjorde om i montrarna, hjälpte kunder och vipps! så va dagen över. En väntan på en försenad buss på tio minuter gjorde att mina fingrar höll på att frysa ihjäl. Och längtan efter mammas mat när hon berättade i telefon vad de ska äta imorgon kväll när besök kommer dit. Istället får jag ta och kolla igenom den tomma frysen och kylskåpet efter något ätbart.

Föresten. Är det så här det är att vara sambo och ha ett jobb samtidigt? Att man möts på cykelbanan för en snabb puss - jag på väg hem och Christoffer på väg till träningen. Okej, då är jag med..

Ikväll ska jag sakna lilla Millie. Eller Mojjan som hennes smeknamn är. Längtar tills vi ska hem och fira hennes ettårs dag i mars. Kan man något annat än sakna henne när man ser den här bilden? Sötnöt.



Lillstumpan åker pulka :)