Om jag hade följt vad jag har för olika stilar i mitt huvud så skulle det se ut som..ett snobbigt, hårdrocks penntroll blandat med 60 tal och 80 tal gettostil. Släng in lite Hollywood och Ja herre kom och hjälp mig! Vill gärna ha låångt blont jämnt hår som går till svanken. Med en snygg lugg. Å andra sidan: hur snyggt hade det inte varit med rött? Eller varför inte svart kortkortklippt med en lång sidlugg. Hollywoodlockar!! Kan ingen avskaffa utväxt? I klädväg ska det vara slitna jeans, hela jeans, leggings i batik, leggings i lack, leggings med kedjor, tunikor, stora kläder som det bara fattas tältpinnar till, stickade klänningar, stickade tröjor, allt kan vara i stickat! Det ska vara markerade axlar till max, en basictop, halv genomskinliga klänningar och varför inte likadana leggings och tröjor. Militärbyxor, baggy, SKINN!!    Ge mig allt. Och ändå kan jag inte sätta en stil på mig själv. Vad kan detta kallas? För inte i hundan ska man se ut som alla andra inte. Det har jag förstått sen jag va en liten bebis. Min mamma va extra noga med att man ska inte se ut som en i mängden. Nope. Mest av allt tyckte jag om min "riddarklänning". Den va jättetung tyckte man då. Den va stencool. Kanske man skulle designa en likadan nu? Många har sagt till mig att jag sticker ut med kläder, det har man fått höra sen man va liten. Och har alltid gillat det. Men det jag inte har förstått är att efter den meningen säger de: själv skulle jag aldrig våga. Men herregud! Vem är det som sätter gränserna? Tänker så många vad andra ska tycka?
Just nu är garderoben (garderoberna?) fruktansvärda. UNDER ALL KRITIK. Men det hoppas bli ändring på det under den kommande tiden, bara jag får ett jobb som ger den möjligheten.